Efter 11 år på mindre orter i Sverige, sitter jag åter på Södertälje-pendeln mot nya mål. Detta med cirklar som sluter sig är intressant.

En gång arbetade jag med en man som bodde i Karlskrona och hade så gjort i över 20 år. Men när det var dags för pension sa han: ”När elefanter blir gamla vandrar de hem”, och flyttade tillbaks till sin barndomsstad Göteborg.

Många förstår inte min längtan till Stockholm. De menar att staden blivit ändå kallare än Orup hävdade att den var på 80-talet.

Men jag har alltid dragits till anonymiteten i storstaden. Att vara en del av strömmen är lugnande. Det pågående livet i det yttre, ger form åt det inre dramat. Alla personligheter; alla växlande sätt att tänka är spännande.

Stressforskningen visar också på en mindre känd men lika allvarlig stressor- att vara understimulerad. Att ha för lite att göra är inte bra för den mentala hälsan. Resultatet kan bli apati, håglöshet, prokranistering (uppskjutandebeteende) och depression.

Det man har att göra är att utifrån den egna energinivån besluta vilken miljö som är hjälpande eller stjälpande. Några måste bo i en stuga i skogen, andra på storstadsavenyerna. Eftersom inte allt är svart eller vitt kan skogsmänniskan behöva tanka i stan ibland, och vice versa. Viktigast är att stämma av med sin inre barometer för  ett jämnt inre tryck över tid.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *