Just nu rör jag mig mellan mina två världar. Två hemmor. Det vanliga och där jag växte upp. Tiden suddas ut. Dekaderna smälter samman.

Ung-vuxen. Minnen eller realtid?

Stadsgatorna är ändrade men ändå lika. 1800-talsbyggnader och grånad asfalt tillsammans med krom och Citybanans nya nedgång.

Här gick jag väl bara som igår? Dansade på krogarna, tog tunnelbanan mot jobbet.

Måsarna från Nybrokajen kastar mig tillbaka till Skärgårdsstaden.

Dessa boplatser; alla människorna som präglat mig. Gjort avtryck i varje cell-ritning som föds i mig igen och igen.

De där cirklarna som öppnar och sluter sig i en ständig, pulserande hjärtrörelse.

Till det sista andetaget.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *